Om att ha skav i själakroppen

Förspillda dagar

Förspillda dagar kan man buga sig för fakta och stilla stumt betraktadet som blivit som det blevförspillda dagar kan man ägna sig åt ångeröver alla dessa sånger som man aldrigriktigt skrev. Christina Kjellsson sjunger om det. Förspillda dagar. Låtens första vers har ekat i mitt huvud som en melankolisk filmmusik till mitt liv hela dagen. För… Läs mer Förspillda dagar

Best nine

#4

Jag jobbar som socialpedagog. Jag möter barn varje dag. Barn med olika förutsättningar och förmågor. Barn som lär mig oerhört mycket om mig själv. Varje dag. Tillsammans gör vi skillnad. Tillsammans tar vi oss över, under och runt olika hinder. Tillsammans klarar vi nästan allt. Jag har skrivit om det här tidigare i bloggen. Om… Läs mer #4

Om att våga

Kantstött exemplar

Jag lyssnade på Söndagsintervjun under skogspromenaden. Jag lyssnade på Anna Odell som sa; konsten är viktigare än mina rädslor. Hon sa så mycket mer förstås. Men det där fastnade hos mig. Konsten är viktigare än mina rädslor. Så borde det ju vara, tänkte jag när Lundhagskängan skavde djupare och djupare in i min häl. Det… Läs mer Kantstött exemplar

Om årstidernas sätt att forma mig

Vintertid

Små vita snöflingor har lagt sig tillrätta på mitt berg. Jag vet inte för hur lång tid, men det spelar ingen roll. Jag tycker om snön. Vintern, det lite kärva och det bleka ljuset. Skymningen som kommer tidigt. Jag tycker om att dra på mig en stickad tröja, raggsockor, elda i spisen och gå ut… Läs mer Vintertid

Om skav i själakroppen

Små små flingor

Så var det dags igen. Besök hos läkaren. Han med de mörka ögonen och den trygga rösten. Med förståelsen. Ändå en klump i magen när jag vaknade i morse. De första flingorna snö föll sakta. Jag tog ett djupt andetag, tittade på fullmånen som försvann bakom Skattlösberg och satte mig i bilen. Det är konstigt… Läs mer Små små flingor

Om skav i själakroppen

I huvudet på någon där inte bara håret är trassligt.

Jag går promenader. Sakta i ett landskap som sprakar av färg. Vinden river i mitt hår och jag lyssnar till alla ljud. Det viner, brakar, gnisslar och knakar från storskogens tunga träd. Från lövträdens kronor rasslas och viskas det. Min litenhet inför allt förstärks i oväder och under stjärnklara himlar. När jag har vanligt skav,… Läs mer I huvudet på någon där inte bara håret är trassligt.