Om skav i själakroppen

Små små flingor

Så var det dags igen. Besök hos läkaren. Han med de mörka ögonen och den trygga rösten. Med förståelsen. Ändå en klump i magen när jag vaknade i morse. De första flingorna snö föll sakta. Jag tog ett djupt andetag, tittade på fullmånen som försvann bakom Skattlösberg och satte mig i bilen.

Det är konstigt att berätta för någon hur man mår, som man inte känner. Jag tänker på alla barn jag mött genom åren, som berättat saker för mig. Vilket mod dom haft. Vilken tillit till mig. Jag tänker att jag burit och bär så många historier i min själakropp, som ingen annan får höra. Små ängsliga och ibland stora arga ord som landar hos mig och mottas med kärlek och respekt. För det mesta. Hoppas jag. Nu är det alltså min tur att få någon som lyssnar, som ger mig verktyg. Det blir bra. Det kommer att bli bra.

Jag köpte mig två pumpor efter läkarbesöket. Jag blev stressad och svettig av det. Sen for jag hem. Till orden, böckerna och kameran. Till tryggheten.

 

 

 

 

Till den mjuka musiken, till mina kristaller som legat i fönstret under natten i månens sken. Lite magi för husbruk sådär.  Till Drömkalendern och en varm kram från Honom. Till min kantstötta kopp med örat på fel sida. Och små små flingor av snö och lite själaro dansade runt mig när jag klev ur bilen hemma på gården.

Kärlek//Louise

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *