Om årstidernas sätt att forma mig

Sensommar

Jag tycker om dig. Din mognad och ditt ljus. Ditt självklara sätt att leka med mitt hår. Hur du får mig att frysa om morgonen och svettas på eftermiddagen.

Jag tycker om dina smaker. Skogens lite dova skafferi och trädgårdens friska lätta. Hur jag kan fylla på mina förråd och frossa i frukter och bär.

Jag tycker om ditt vemod också. Hur du dämpar alla klara färger. Skapar lugn och harmoni. Hur du på ditt självklara sätt får naturen att sakta in. Liksom människan. I vardagslunk.

Jag andas lättare när sommaren glider mot höst. Fast jag egentligen påstår mig att sky rutiner. Där i det där fyrkantiga, strukturerade, längtar jag till andra yttryck.

Längtan kan vara bra. Den kan vara motorn och drivkraften. På samma sätt som vemodet.

Att ha tid på sig kan för mig vara ett sätt att skjuta något på morgondagen.

Det handlar om balans. Augusti balanserar sommaren och hösten perfekt. Och jag hittar lösningar och kreativitet i takt med att solrosorna bugar sig mjukt mot marken.

Jag plockar blommor. Små spretiga buketter som påminner mig om att fortsätta fånga de ögonblick, vackerheter, ord och möten som formar mig till den människa jag är.

Kärlek L

1 reaktion på ”Sensommar

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *