Om vänskap

Saker jag tycker om med Stockholm. Eller. Hon jag tycker om som får mig att tycka om Stockholm.

Vi är på väg hem till vårat berg, efter en helg i den stora staden. Jag sitter i bilen och tittar ut mot stora byggnader med glasfönster och kantig arkitektur. Kråkan och jag förundras över ett flygplan som lyfter över vår bil. Pappan kör och jag bekantar mig med min nya materiella kärlek. En MacBook Air. En dröm jag haft länge, att äga en egen, har gått i uppfyllelse.

Jag håller på med det nu. Uppfylla några drömmar. Men det innebär också att jag måste göra avkall på gamla. Processer och förändringar gör ont. Men jag litar på min magkänsla och tar svåra beslut. Som förhoppningsvis kommer att leda till något gott. Något bättre för mig.

I går var det lördagkväll. Jag låg på rygg i en säng på Östermalm. I min bästa väns lägenhet.

Från bäddsoffan intill hörde jag min lilla familjs lugna andetag och från duschen skvalade vatten och musik ikapp. Åsa är en nattaktiv människa. Lite som jag. Men vi tvingas in vardagsrutiner och tidiga mornar. Så gott det nu går. Vi håller varandra vakna ofta. Vår vänskap sträcker sig över två årtionden och skratten blandas med allvar. Nästan varje dag. Hon finns nära mig i telefonen. Med sin röst, sina skrivna ord och alla tusentals bilder, skärmdumpar, filmer och ljud vi skickar mellan storstadens myller och Dalarnas djupa tysta skogar.

Hennes lägenhet är fylld av brokiga tyger, föremål hon håller varmt om hjärtat, konst och fotografier. Och apsamlingen förstås. Favoriterna är de tre i jade.

Stockholm gjorde mig rädd förut. Jag kände mig bortkommen, ängslig och orolig. Men min bästa vän bor här nu. Hon visar mig platser som får mina sinnen att öppna sig. Hon tar mig med på äventyr i en stad som förut var svåråtkomlig men nu känns öppen, nära och spännande. Fotografiska, loppisar, restauranger, barer, gallerier, människor och nya möten. En ny värld. En annan värld. Mot den tysta stilla jag är van med hemma.

Kråkungen känner som jag. Spänningen, förväntan. Att vad som helst kan hända bakom nästa krök. Uppspelt och lycklig möter han det nya. Lite trött blir han också av alla intryck. Lite tvär sådär på femåringars vis. Där skratt och gråt blandas och ligger nära.

Pappan behåller sitt lugn. För honom verkar det spela mindre roll vart han befinner sig. Han har sina trygga rum och stabila tankar med sig vart han än går.

Min vän som gör en okänd stor stad, trygg och nära. Min Åsa som hittar äventyr och skratt i vardag och mörker. Min vän som älskar mig och lyfter mig de dagar jag tvivlar.

Hit är jag välkommen när småstaden känns trång och rastlösheten skaver som en sten i skon. När lappsjukan lurar och tankarna mal. Här finns nästan vad jag vill nästan när jag vill. Den tanken och känslan tycker jag om. Den stoppar jag nära mitt hjärta. Tanken, känslan och henne. Och den där förväntan och glädjen över att jag kan göra mer av det här som jag också behöver, nu när jag bestämt mig för att göra mindre av det jag inte vill.

Kärlek//L

1 reaktion på ”Saker jag tycker om med Stockholm. Eller. Hon jag tycker om som får mig att tycka om Stockholm.

  1. Jag grinade lite och smällde datorn i golvet mitt i tåget bland alla affärsmän när jag läste detta.
    Älskar dig och hur du får mig att ställa till scener lite här och var.

    Det här kommer att bli bra för dig, jag känner det på mig.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *