Pojken och ballongerna

Han fyllde fyra år här om dagen. Pojken som just nu älskar ballonger, krocket och vattenkrig. Pojken som just tycker mindre om getingar och skrubbsår på knän. Han som har så många kramar att dela ut, så många ord som måste få bli sagda och så mycket sping i sina ben.

Han påminner mig dagligen om de små tingens skönhet. Om att det varje dag finns tusentals äventyr som bara väntar på att få bli upplevda.

Min pojke.

Min Arvid.

Jag älskar honom bortom de blånande bergen och tillbaka.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

6 kommentarer

  1. Åh vad glad jag blev när jag upptäckte att du startat en blogg. Äntligen mer av dina ord och bilder. Allt är så äkta och vackert i det du skriver och fotograferar, utan att konstla till det. I det enkla bor det vackra som han sa den där Ernst. Klyschigt kanske men det stämmer ju verkligen. Och du har verkligen den förmågan att fånga det OCH beskriva det. Fortsätt så. Vi behöver mer äkthet i allt konstlat nu för tiden! Kram ❤️

    1. Hej Sara!
      Jag blir så glad och tacksam över dina ord. I det enkla bor det vackra. Det håller jag verkligen med om. Jag tror att vi behöver, lite alla till mans, dra ner på tempot och inte sträva så mycket efter det som finns runt nästa kurva, det som ska ske nästa vecka eller bli bättre nästa nästa år. Jag försöker jobba på det själv. Stanna upp och bara vara i det som är här och nu. En himla svår övning. I bland känner jag att jag tappar ögonblicket när jag fotograferar. Samtidigt får kameran och orden mig att öva på att vara i nuet.
      Det är inte lätt att vara människa. Du gör mig till en bättre med dina ord, kärlek och uppmuntran.
      Tack!
      //L

Lämna en kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *