Moln är som drömmar

Jag bor nära molnen. Så pass nära att jag ibland får känslan av att om jag bara sträckte lite till på mig, skulle jag kunna plocka mig en vit tuss och stoppa i min ficka.

Jag skulle bära det med andakt. Försiktigt skulle jag låta mina fingertoppar snudda vid det mjuka bulliga när jag tappar bort mig i vardagsstress och rutiner. I människor som kan verka ihåliga i jakten på pengar och effektivitet. Jag skulle känna det mjuka snälla och svala. Låta det påminna mig om vem jag är. Vad jag tycker om. Och jag skulle dela med mig av det till andra. Jag är inte ensam om att tappa bort mig själv i bland. För gudarna ska veta att det inte alltid är lätt att hålla sin bana. Det krävs mod, beslutsamhet och massor av kraft.

Jag har haft en dröm länge. Den formades nog ungefär samtidigt som jag lärde mig att använda verktygslådan med 29 delar. Alfabetet. Jag älskar att skriva. Ofta kommer en mening eller bara några lösryckta ord till mig när jag pysslar med annat. Då måste jag stanna upp och få ner tanken så fort jag bara kan. På kvitton, på papperslappar, i böcker och i telefonens anteckningar finns tusentals ord som krokar i varandra. Början på något nytt, eller kanske slutet på något gammalt. Jag har stoppat orden i min ficka och burit dem med mig. Som jag skulle gjort med mitt moln. De påminner mig om vad jag drömmer om när jag tvivlar.

I måndags började jag jobba 75% igen. Efter en ganska lång tid med mycket själsakav. Jag är lite rädd för hur det ska gå. Men jag är också glad över att jag har ett moln i min ficka, i form av en dröm som snart ska bli sann. En milstolpe i mitt liv. Och jag tror att med den, kommer fler att uppfyllas. Det är dags nu.

Kärlek // L

4 kommentarer

  1. Själaskav är en del av livet, jag lärde mig mycket av mitt. Om livet och om mig. Jag har växt och kunnat sträcka på mig mer, ditt själaskav kanske får dig att växa så att du undan för undran når större och större tussar till din ficka.

    1. Hej Åsa!

      Vill börja med att säga att jag tycker att du är en fantastiskt inspirerande person. Vacker inifrån och ut. Klok och kärleksfull.
      Ja, visst är det så. Jag är tacksam över att jag bankade in i väggen. Det är en hemsk plats att befinna sig på. Det där bottenlösa mörkret. Men nu har jag liksom omvärderat massor. Måsten har blivit till borden. Och jag vågar mer. Fast jag är rädd. Hoppas att du bär stora stora tussar i din ficka. Du är en av dom jag är hundra procent säker på skulle dela med sig av det du har.

      Kram i kvällen

  2. Vi borde nog alla ha lite molntussar i fickan eller ord som från början inte verkar betyda så mycket men när de sätts ihop till meningar får de innebörd. Nu är det länge sen jag skrev något, annars är det en utmärkt syssla när natten faller på och man inte kan sova för månen lyser så starkt. Idag blir det mest tankar, som aldrig hamnar på pränt.

    Kom nu ihåg att ingen tackar dig om du sliter ut dig på ditt jobb, jobba 75 % betyder inte 150 %, den som en gång varit i väggen, bör akta sig för stressen, för det är annars lätt att hamna där igen. Njut av det vackra runt omkring dig, lev i nuet och planera inte in tusen saker som ska göras, innan du ens kommit ur sängen. Ta dagen som den kommer, det du inte hinner idag, hinner du en annan dag och skulle du inte hinna, så gör det inget det heller.

    Kram

    1. Hej Inga-Lill!
      Tack för dina klokskaper. Jag gasar på för fullt. Det är inte lätt att känna efter före. Men jag ska ta till mig ditt råd. Försöka att stanna upp och njuta. Har blivit bättre, men är inte riktigt där än.

      Hoppas att du kommer igång att skriva snart igen. Det är den bästa terapin faktiskt.

      Önskar dig en fin fredagkväll. Här faller snön och bäddar in landskapet på nytt.

      Kram

Lämna en kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *