Om att känna frihet

Kvällsresenären

Jag har en förväntan i mitt bröst. Jag bär på en värld av svartvita idéer. Jag reser dit under sena kvällar. När djuren är nattade och Kråkungens sagor lästa. När hans andetag är djupa, trasslar jag mig ur hans varma bo och reser dit.

Geografiskt sett är det bara några rejäla kliv. Jag tar mig dit genom att tyst smyga ut ur rummet där leksakerna ligger i osorterade högar för ett vuxet sinne, tar mig vidare ut i köket, sneddar genom hallen och hamnar i vardagsrummet. Vid sidan av kaminen, har jag och Kråkpappan byggt ett skrivbord. Av golvplank som blev över och virke som låg på lut och bara väntade på att få bli en plattform för mina inre resor. Inget märkvärdigt alls. Men världen som öppnar sig när jag sitter där, är lågt bortom Abborrbergs blånande berg och djupa skogar.

Där tar sig sinnet svindlande turer. Där lyssnar jag på musik från jordens alla hörn, skrattar och pratar dämpat med Åsa, min medresenär, över telefonen. Där skriver jag spretiga ord, redigerar bilder och söker inspiration. Det sprakar och knastrar från veden som brinner. Ibland häller jag upp ett glas vin. Där går tiden så fort och samtidigt saktar den in. Jag är närvarande. Härvarande. Utan tvång och krav från omvärlden.

 

2 reaktioner på ”Kvällsresenären

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *