Om vänskap

Halvåtta glesbygd

Att kliva ur långkalsongerna och krypa i en klänning en lördag, kan vara himla härligt. Det var längesedan sist, men i går var vi bortbjudna på middag och då fick jag ett perfekt tillfälle att göra mig lite fin. Visst kan det behövas ibland? Att få piffa till sig och byta miljö. Även om det bara är till grannbyn man ska. Det kan göra underverk för en sliten och trött själ tycker jag.

Vi ät tre par som turas om att hålla i trådarna . Det är ett väldigt trevligt upplägg. Vi kallar konceptet för halvåtta glesbygd. Jag tycker om när jag får sätta mig vid ett dukat bord och njuta av gott sällskap och god mat och dryck. Men det bästa är att umgänget är väldigt kravlöst och enkelt. Vi känner varandra väl, skrattar och skojar. Barnen springer omkring, hundarna far runt och allt är sådär härligt mjukt och snällt. 

En julros till folket i Norrbostugan.

Ibland håller vi till i en fäbod, sjöbod eller i något uthus. Badar badtunna, åker skoter och sotar korv. Då är det glesbygdsuniformen som gäller. Raggsockor och stickade tröjor. Jag älskar kontrasterna. Och jag älskar att känna mig trygg bland nära kära vänner.

Apropå kontraster, så har jag haft pyjamasbyxorna på mig hela dagen och håret har varit uppsatt i  en trasslig knut. Långt bort från finkläder och trutvalla. Tredje advent. En julfilm på tvn, pizza i kartong och eld i brasan. En perfekt söndag med andra ord.

Om en vecka får vi julledigt. Då kan många dagar få se ut såhär. Långsamma, kravlösa och fantastiskt sköna. Utan stress och massa måsten. Jag ser fram emot att läsa böcker, gå promenader, fotografera och skriva, lyssna på bra musik och kramas med dom jag älskar. Och så ska vi ha en halvåtta glesbygd här på nyår. Det är tradition. 

Kärlek // L

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *