Om att våga

Förändringsbar

Och idag är orden sådär många, så att vem som helst kan drunkna i dom. Till och med jag. I mina egna. Jag sväljer stavelser och omformulerar tyst. Behåller de flesta för mig själv. Några pyser ut. Lägger sig utanpå den där bubblan av integritet. Personlig men inte privat.

Hemma är tystnaden behaglig. Langhorne Slim, Changes, upprepar sig gång på gång i mina öron. Samma ackord, samma ord. En trygghet i det repetitiva. Hamnar i sinnesstämningen, lilla melankolin, där det skaver, men inte går hål. Vissa dagar skulle jag behöva skavsårsplåster på den. Själen alltså. Idag har jag en sårskorpa jag inte riktigt kan sluta pilla på.

Jag ringde ett samtal idag. Tog ett annat öga mot öga. Drömmar jag trodde jag haft, som tappat kraft. Det är märkligt hur man kan ändra sig, förändra sig, i riktningar man inte riktigt trodde var möjliga. Men allt är möjligt, bara man vågar ta steget. Försöker vila i den tanken.

Jag gör som två av mina nära vänner säger att man ska. Jag tar sats och kastar ut min vision och önskan. Ut i kosmos. Tittar upp mot stjärnhimlen som böljar sig i perfektion över mitt berg. Följer vintergatans virvlande ljus och viskar; jag är redo för förändring nu…

 

 

 

 

 

 

2 reaktioner på ”Förändringsbar

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *