Om att våga

Bara vara, en konst i sig

Jag övar lite. På att bara ta det lugnt. Det går sådär. Mina tankar flaxar och far. Hjärtat slår så hårt och ändå ängsligt. Jag resonerar med mig själv. Vissa saker måste man säga nej till, för att kunna säga ja till ännu mer. Ett nyårslöfte jag gav mig själv.

Förändringar. För ändringar? Är jag det? Jag vet inte. Men jag tror det. Jag vill vara det. Och just nu finns inga andra alternativ.

I ett hörn i huset infinner sig lite av lugnet. Tiden flyger iväg. Jag skriver listor. Bockar av. Skriver upp saker jag gjorde för flera dagar sedan, bara för att kunna dra ett streck över. För att någonstans, även om det är i det lilla, få möjligheten att känna mig klar.

Kärlek//L

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *