Om att våga

Kantstött exemplar

Jag lyssnade på Söndagsintervjun under skogspromenaden. Jag lyssnade på Anna Odell som sa; konsten är viktigare än mina rädslor. Hon sa så mycket mer förstås. Men det där fastnade hos mig. Konsten är viktigare än mina rädslor. Så borde det ju vara, tänkte jag när Lundhagskängan skavde djupare och djupare in i min häl. Det… Läs mer Kantstött exemplar

Om årstidernas sätt att forma mig

Vintertid

Små vita snöflingor har lagt sig tillrätta på mitt berg. Jag vet inte för hur lång tid, men det spelar ingen roll. Jag tycker om snön. Vintern, det lite kärva och det bleka ljuset. Skymningen som kommer tidigt. Jag tycker om att dra på mig en stickad tröja, raggsockor, elda i spisen och gå ut… Läs mer Vintertid

Om skav i själakroppen

Små små flingor

Så var det dags igen. Besök hos läkaren. Han med de mörka ögonen och den trygga rösten. Med förståelsen. Ändå en klump i magen när jag vaknade i morse. De första flingorna snö föll sakta. Jag tog ett djupt andetag, tittade på fullmånen som försvann bakom Skattlösberg och satte mig i bilen. Det är konstigt… Läs mer Små små flingor

Om årstidernas sätt att forma mig

Innan snön

I skuggan är vattenpölarna täckta av en tunn hinna is. Vackra mönster som krasar under mina skor. Frosten biter sig fast i växtlighetens mattade blad. Jag lutar ryggen mot boväggens timmer och kisar mot solen. Tar några djupa andetag och påminner mig själv att inte ha så himla bråttom. Runt mina ben rör sig den… Läs mer Innan snön

Om att tänka högt

På en vacker dag…

…kan världen gnistra. Då suddar jag lite konturer mellan verklighet och fantasi. Om jag kisar med trötta ögon, blir dropparna i björnmossan ett smyckeskrin. Lukten av våt skog och ljudet av rasslande löv tar mig djupare in bland träden. Skymtar jag kanske skogsrået där borta? Hon har horn och hennes hud lyser elfenbensvit mellan mörka… Läs mer På en vacker dag…

Om skav i själakroppen

I huvudet på någon där inte bara håret är trassligt.

Jag går promenader. Sakta i ett landskap som sprakar av färg. Vinden river i mitt hår och jag lyssnar till alla ljud. Det viner, brakar, gnisslar och knakar från storskogens tunga träd. Från lövträdens kronor rasslas och viskas det. Min litenhet inför allt förstärks i oväder och under stjärnklara himlar. När jag har vanligt skav,… Läs mer I huvudet på någon där inte bara håret är trassligt.